Helsingfors, 4 juni 2015

Det kanske mest förrädiska är att allting skedde så långsamt. Då, före borreliainfektionen, var jag en aktiv person. Jag flugfiskade, tränade aikido, spelade fotboll, joggade, nötte vägarna med rollerblades + stavar, reste mycket, byggde, lyfte och tog i när det behövdes.

Nu, femton år efter sommaren år 2000, är jag 45 år gammal. Under en bra dag kan jag ta trappan upp en våning, om jag får ta tid på mig. Sämre dagar är jag tvungen att åka hiss eller rulltrappa.

Jag kan inte bära något som väger mer än några få kilon en längre sträcka utan att få problem. Inte heller dra en resväska efter mig mer än ett femtiotal meter.

Svårast har jag med statiska ställningar och monotona rörelser. Jag kan inte sitta i en och samma position i mer än några minuter åt gången, och därför byter jag ställning då det är möjligt. Det är det inte alltid.

Kör jag bil mer än ca 100 km så har jag svår värk nästa dag, och kör jag riktigt långt har jag värk redan när jag stiger ur bilen. Att sitta intryckt i en trång passagerarstol på ett flyg är ännu värre, då blir varje steg vid ankomstterminalen en plåga.

Jag kan inte gå några länge sträckor innan värken i nacke, rygg och bröstkorg blir outhärdlig. Under en bra dag kanske nästan en kilometer. Under en dålig dag några hundra meter.

Andningen fungerar, men kroppen krampar – ungefär som ett sendrag under foten, men ett gigantiskt, diffust sådant. Värst är smärtan i överkroppen, och längs hela vänster sida – ända från huvudet ner till tårna.

En liten stund efter att kramperna startat kommer i snabb takt tinnitus, lägesyrsel och flipperspel i tarmarna. Om jag då inte lyckas bryta förloppet blir jag lite senare illamående, kallsvettig, och får svår svindel – omgivningen börjar rotera runt mig. Hinner jag då inte lägga mig ner så svimmar jag där jag står. Det händer några gånger per år.

Jag stod just i köket och diskade här i våningen jag hyr under vistelsen i Helsingfors. Torkställningen för kärlen ligger något över axelhöjd, och när jag hade lyft upp fem tallrikar och fem glas så fick jag sätta mig ner.

Neurologer jag konsulterat kallar min symptombild för polyneuropati. Jag kallar detta långt gången, aktiv, kronisk borrelia.

Kommentera | Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s